Sucken. Telefonluren som lämnas över med trötta ord "det är akuten som ringer...". Jag väntar, leendet kvar. Platsdiskussionen är en hel vetenskap. Medan vi dividerar i luren med varje avdelning, om varje patient och om och om igen påtalar att det är överbelagt överallt kommer det två eller tre nya. Patienter. Under några veckor har vi haft 27% fler patienter än vanligt, varje dag. Vi har ju ingen maxgräns - vi kan inte säga: nej, bårarna är slut. Rummen räcker inte till ens i vanliga fall, för det normala antalet 110/dag. Föreställ er då 140, att dagarna blir veckor som blev en månad. Hittills. Och ovanpå det ska vi diskutera varenda inläggning. De flesta går hem förstås efter en massa timmar, men några måste knölas in nånstans. Diskussion. Helst ska vi ringa tre avdelningar innan vi ringer den första igen. Och eftersom det är överbelagt ska vi hänga droppet, ge första behandlingen, fixa preop-proverna och u name it, och att vår överbeläggning är 27% spelar ingen roll. Sucken. Från min sida denna gång.
Det här läget med överbeläggningsdiskussioner och stängda platser som öppnas upp har vi haft de senaste åren. Men sjukhuset rapporterar att vi har 0 stängda platser läste jag häromdagen. 0??? Så de senaste 5,10,15 och nu över 20 platser som stängts har inte stängts, istället har man alltså trollat bort dem? Märkligt. Irriterande, speciellt som sjukhusledningen nyss meddelat att 5 platser till ska stängas. Jodå, de säger "till". Som om de första 20 stängda platserna faktiskt fanns. Vilket de gjorde. Innan de trollades bort.
Nu ryktas det om att sjuksköterskestudenter ska jobba i sommar. Som sjuksköterskor! Jag hoppas verkligen att det inte stämmer, men inget förvånar mig längre. Kanske har vi tur och har inga svårt sjuka patienter som kräver snabba insatser i sommar. Kanske. Eller så har vi det, precis som alla andra somrar. Den svårt sjuke patienten blir sämre. Han har en sjuksköterska som ännu inte har erfarenhet eller ens utbildning nog för att behandla det. Som inte ens vet hur bråttom det är. Den behandling som krävs, i vissa fall inom minuter, för att han inte ska dö försenas. Uteblir kanske helt. Hur blir det då? Mörklägger sjukhuset även detta, trollar bort hela fallet, precis som platserna som har stängts, fast de inte har stängts?
Jag vidhåller: allt som krävs är skäliga löner, rimlig tidsviktning för alla de kvällar och helger vi befinner oss på jobbet. Enkelt. Billigare än dödsfall. Billigare än sjukskrivningar. Sjuksköterskor finns men landstingen har bestämt sig för att de små eftergifter som krävs inte ska göras. Jag tror att det till stor del är prestige. 70% av min arbetstid är kvälls- eller nattetid. Varannan helg är jag på jobbet. Är det så orimligt att vi vill kunna se på tv med familjen nån gång eller iallafall äta middag med dem? Träffa vänner? Istället chansar landstinget. På att i sommar blir ingen riktigt sjuk, att inget akut händer i akutsjukvården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar