Akuten by night

Detta fenomen som aldrig upphör att förvåna mig: sen-kvälls-besökare... Är det biologiska eller psykologiska orsaker till störtfloden av besökare som plötsligt väller in strax efter att vi halverat vår styrka, från strax före 22 till framemot 01? Borde vi sätta upp anslag som exemplifierar hur mycket längre väntetiden till doktor (för icke livshotande tillstånd) är vid denna tid på dygnet? 10,00=1-2 tim väntan, 16,00= 1,5-3,5 tim, 21,30= 4,5-7 h väntan? För jo, så blir det med fler patienter och färre läkare. Faktiskt. Och nej, vi kan inte ta hänsyn till din barnvakt eller hunden i bilen, dessa faktum gör inte att folk slutar få hjärtinfarkt eller slutar att slå i sina huvuden riktigt illa, om du tänker efter. Punkt. 'Nough said.

Och när du står där. 00,30 med nån som är helt oresonlig. Med en minimal personalstyrka och är tvungen att magskölja i akutrummet med två andra medan de fåtaliga resten får ta alla som strömmar in på akuten. När ni måste ta ytterligare en ur personalen för att hålla i så inte hon river ut den nödvändiga men otroligt tjocka slangen som måste få vara kvar. Som ändå inte räcker till, som måste rensas från mat som stoppar flödet och det kommer maginnehåll precis överallt, över er när hon hoppar runt och slåss. När det är så många av dina kollegor som aldrig varit med och vet hur man gör. När du svettas och halkar i maginnehåll men det måste göras och förutom du själv så finns det bara en till som nånsin gjort det. (Och utbildning? vi får ju inte ens gå överlappande pass för det kostar för mycket, våra pass kortas av såpass att vi måste jobba 6 dagar i veckan för att fylla en heltid - fast det orkar man sällan mer än ett par år på akuten, tro mig. Fötterna och hjärnan är paj efter 6 timmar i hårt tempo.)

När erfarenhet verkligen spelar roll. När ni inte ens är tillräckligt många för att nån ska kunna gå några steg till telefonen och be vakten om hjälp. När det är så otroligt bråttom, så väldigt många tabletter som definitivt kommer att ända ett liv alldeles för tidigt. Så tidigt så hon inte ens hunnit börja än. När den ansvariga läkaren måste gå därifrån för att det kommer en hjärtinfarkt och sen igen för att det är för många nya på hjärtavdelningen som ger fel info av orutin. När narkosläkaren som ska ta med henne på intensiven måste springa därifrån ändå, för ett barns hjärta har slutat slå. När den ynkliga personalstyrkan på 5 pers som finns kvar, sen vi 3 som går till 02 är slutkörda och krökta går hem, måste övervaka en intensivvårdspatient förutom att ta hand om alla nya och alla som inte fått plats på de överfulla avdelningarna. De som ska jobba vidare sina 9,5 timme utan att ha fått en chans att stoppa nån energi i magen eftersom vi är alldeles för få för att undvara nån en kvart.

Ibland vill jag bara gråta. Önska att vi hade en personalstyrka som räckte till, som anpassats till det mycket högre antal som kommit nattetid de senaste åren. Budget som gjort det möjligt att anställa och utbilda erfaret folk istället för de ynkliga summor som får de attraktiva att skaka på huvudet och undra varför de ens kom dit och försökte, och en rimlig belastning så att vi kanske alltid skulle hinna äta lite snabbt på de 9,5 h vi jobbar nattetid. Som räckt till för att ha koll på alla patienter. Men det har inte hänt än fast så mycket varit på håret redan i över 3 år. Så snälla, kan du vänta så låt oss försöka göra det vi kan för dem som absolut behöver oss just då. Så ser det ut ibland. Just därför är väntetiden lång. Och måste få vara det.