Låt oss leka med tanken på att folk kanske blir sjuka utanför kontorstid. Teoretiskt sett skulle det ju kunna hända även om läkarna föredrar att vi tror att det sällan inträffar. Tänk om läkarnas arbetstider skulle styras av patienternas behov istället för läkarnas bekvämlighet och ekonomiska vinning. Att de envisas med att hänga kvar vid ett uråldrigt joursystem som aldrig fungerat är för mig detsamma som att säga "vi är viktigare än ni, pöbeln". Vad skulle de säga om snöröjningen till deras dyra bostadsområden helt enkelt la ner mellan kl 16 och 8 och sa "nä, men det får helt enkelt se till att snöa på kontorstid". Kirurgerna är värst. De anser tydligen att ingen kirurgisk åkomma är såpass allvarlig att den inte kan vänta tills de är färdiga med det de tycker är roligare, eftersom det är helt i sin ordning att alla akuta patienter ska vänta i 4-5 timmar om jouren har tillfälle att slinka in på operation.Vi behöver 3 kirurger kvällstid men har 1, för annars måste de slåss om att få vara med på operationerna. Blir man kirurg för att tillfredsställa sig själv eller för att man vill bota? Och är kirurgin lika oviktig som deras bemanning antyder, är kirurgin i själva verket läkaryrkets lilla blindtarm, som kräver uppmärksamhet utan att fylla någon som helst funktion i akuta sammanhang?
Köerna på akuten finns där av samma anledning som de skulle finnas på restaurangerna om de körde samma race: "bli hungrig mellan 12-13 eller 19-20, annars har vi stängt". Och sjukhusen har inte råd att ge sköterskorna betalt? Men de har råd att ha alldeles för många läkare som skramlar runt på dagtid när de inte behövs och betala hutlöst för att ett fåtal ska vara bakjour och via telefon neka att hjälpa till på kvällarna när de faktiskt behövs? Kalla fakta. Och skulle vi prova att riva upp dessa förmåner så skulle de sparka bakut som en hoper småungar och vi akutsyrror skulle tvingas hålla liv i patienterna helt själva. Eller vänta nu, det gör vi ju redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar